Hej jag är en man 28år som har levt med ensamheten sen jag gick ut ur skolan. Tror jag har mig själv att skylla då jag har rätt stark ångest så har jag valt att gömma mig själv i mitt lilla hörn i hopp om att jag skulle lära mig att leva ensam. Jag har försökt intala mig själv att bara acceptera att jag kommer vara ensam och bara leva med det. Men det har gått sådär. Jag har perioder då jag mår väldigt dåligt, de kommer och går och just nu har jag haft en riktigt jobbig sådan i 2 månader. Jag vill söka hjälp men vågar inte ringa jag tror jag är rädd för att det inte ska fungera och jag har inget att falla bak på och jag vet inte vad som händer då. Det gör mig rädd. Jag vet inte om det har varit fel på mig men jag tycker faktiskt att jag är en bra person. Jag uppskattar människor som är trevliga och omtänksamma så det är ju något jag själv försöker leva upp till det är ju sån jag vill va och jag känner att jag är det ändå. Men fortfarande har jag aldrig haft någon vän från skolan som har försökt hålla kontakt utanför skolan. När skolan försvann så försvann alla andra också. Det är nog mitt fel det med jag kanske skulle ha jobbat hårdare för att ha kontakt. Jag var ung och dum och nu ligger jag här och torteras av konsekvenserna. Jag har önskat många gånger att jag bara kunde radera mig själv från historien men jag har inte kommit till självmordstankar än. Jag är rädd för att de ska komma. Jag vill inte leva ett liv i ensamhet men hur hittar man folk som mig? Allt vi gör är ju att gömma oss? Vet att jag inte är ensam där ute men tyvärr så ser jag ingen möjlighet att träffa “oss”. Ingen hade kunnat hitta mig. Vet inte om det här inlägget blev sammanhängande men ville bara våga skriva något.
